Var går gränsen mellan “palliativ vård” och “aktiv dödshjälp”? Håller vårdsystemet (med politikernas tysta godkännande) på med att frigöra vårdplatser och minska kostnader genom att aktivt döda våra äldre?

Maten för våra äldre är energi- och näringsfattig, många äldre drabbas av dödlig cirkulationskollaps på grund av saltbrist, deras immunförsvar försvagas med årliga injektioner med säsongsinfluensa. Dagligen serveras de en cocktail med ett dussintal “läkemedel” som skapar ett kemiskt kaos i deras kroppar (läkemedelsbiverkningar är vår tredje största dödsorsak).

De som drabbas av Covid-19 förvägras den väl beprövade malariamedicinen hydroxiklorokin som tillsammans med zinktillskott gör att de allra flesta överlever (om det ges inom en vecka). De förvägras också syrgas som har bra effekt i ett tidigt skede. Våra äldre får istället andningshämmande morfin och respiratorbehandling i ett sent skede – som dödar dem.

Covid-19 kan också förebyggas med tillskott av C-vitamin, D-vitamin och Omega 3. Även kolloidalt silver är effektivt mot virusinfektioner. Men inget av detta ges till våra äldre.

Coronarestriktioner och besöksförbud gör att “vården” i all tysthet och utan insyn från anhöriga kan fortskrida med detta dödsbringande verk. Därtill tvingas våra äldre att dö ensamma.