Tidigare kirurgen Paolo Macchiarini åtalas för grov misshandel >>> SVT

Citat (SVT): – Ett av våra bästa sjukhus i landet har tillåtit en kirurg att experimentera på patienter, där man låtit honom pröva helt livsfarliga metoder på intet ont anande patienter som sedan dött.

Sedan står det: … att det är den tidigare kirurgen vid Karolinska universitetssjukhuset som ensam bör bära det straffrättsliga ansvaret.

Att det svenska rättsväsendet agerar först nu kan bero på att de kände sig nödd och tvungna, då han har dömts till fängelse i Italien >>> SVT

De sjukvårdspolitiker och de högre tjänstemän som har promotat, sponsrat och som har givit tillstånd till detta livsfarliga ingrepp har det yttersta ansvaret för att tre patienter avled, patienter som litade på Karolinska institutet (vars renommé och varumärke nu är nersolkat). Lärdomen är att vi inte kan lita på vårdens ledning. De ville sola sig i glansen – men får nu istället sola sig i skammen och samtidigt oroa sig för ett rättsligt efterspel även för dem.

Läs vad som tidigare skrevs om denna skandal:

  • Forskningsfusket bara fortsätter – Macchiariniskandalen & Karolinska Institutet. De ekonomiska och politiska drivkrafterna >>> bokrecension (en bok, en “kioskvältare”, som alla bör läsa för att förstå hur vården har blivit kapad av särintressen). Citat: Om man vill förstå livsmedels- och läkemedelsforskningens historiska bakgrund och hur man genom forskningsfusk kan sprida ohälsosamma agendor som gör människor sjuka istället för friska, så bör man läsa Ralf Sundbergs bok. Var beredd på att bli omskakad!
  • Vem har då beslutat att Macchiarini inte ska åtalas och varför? Ja första frågan är egentligen varför ska han åtalas? >>> klicka här

    Citat (13 oktober, 2017): Så vad skulle hända om Macchiarini hade åtalats och rent av fällts? Kan man då tänka sig att det byk som rullas upp kommer att visa inkompetensen hos Karolinska Institutets ledning och även styrelse på ett sånt sätt att även de riskerar åtal?


Kan det vara så att vården av våra politiker har fått en informell “tillåtelse” att döda (license to kill)?

Sjuksköterska om den havererande äldrevården:
”Det här är mord!” >>> klicka här

Försöker den offentligt finansierade vården smita undan sitt ansvar genom att utse en syndabock? Ytterst anmärkningsvärt och samtidigt avslöjande att de inte insåg det tokiga med att ersätta luftstrupen med ett plaströr (!) – vilket säger en hel del om kompetensen inom vårdens högre skikt. Så kan vi inte ha det! De får hitta en annan sandlåda.

Dags att byta politiker som sedan får städa bort inkompetens och korruption i vårdens hierarkiska trappa, med början uppifrån.


APPENDIX

En tillbakablick till en krönika daterad 11 april 2016

Angående Macchiarini-skandalen

När man läser om denna skandal i media får man intrycket att det intelligenta och vetenskapligt förankrade läkarkollegiet på KI inte riktigt tänkt igenom vad det innebär att operera in en luftstrupe tillverkad i plast på en patient, som av olika skäl förlorat sitt luftrör. Visst är det en förfärlig situation man befinner sig i när man saknar sitt luftrör och man vill väldigt gärna försöka hjälpa en sådan patient. Frågan är hur man skall bära sig åt för att lösa problemet någorlunda framgångsrikt.

Macchiarini har valt att försöka ersätta ett förlorat luftrör med ett rör bestående av “stamcellsbehandlad” plast. Att detta inte lett till önskvärt resultat vet vi från media. De flesta av de opererade patienterna har faktiskt dött ganska snart efter operationerna.

Vad kan man nu tänka sig att detta beror på?

Då jag mikroskoperat kroppsvätskor och störda vävnader från patienter med allsköns kroniska sjukdomstillstånd i 40 år, har jag från mikroskopet lärt mig att det vid all sjuklighet finns en mer eller mindre uttalad mikrobiologisk växt i bådadera.

I den medicinska litteraturen är detta inte nämnt. Att denna växt skulle kunna orsaka sjukdomstillstånden talar man inte om i sjukvårdssammanhang, men jag har förstått att det är på det sättet.

”Friska” individer är inte nersölade i sina kroppsvätskor och vävnader med sådana växtformer som förekommer när det föreligger pågående sjuklighet – olika former av kronicitet.

Det skulle därför kunna vara så att mikrobiologisk växt i den opererade patientens kroppsvätskor och vävnader invaderar plaststrupsmaterialet och bildar härdar i detta. En annan möjlighet är att detta material infekteras via all inandningsluft. Detta förhållande går ej att häva med en infektionshämmande behandling, då plastmaterialet saknar blodkärl.

Infektionsväxten i luftvägsprotesen orsakar även pålagringar på dess insida, vilket gör att passagen minskar i plaststrupen, med successivt försvårad andning som följd. Den leder även till slembildning. Då en plaststrupe inte har någon känsel är dessutom hostreflexen – som bidrar till att hålla individen levande – försämrad.

Slem som bildats på grund av infektionen i plastmaterialet blir därför till stora delar kvar i plaststrupen och kan sjunka neråt i de små bronkförgreningarna i lungornas stödsubstans, vilket försämrar andningen ytterligare med långsam kvävning som följd.

Gynnsammare operationsresultat i djurförsök än på människor kan bero på att försöksdjuren är infektionsfria, vilket kroniskt sjuka inte är. Att förlita sig på resultat från djurförsök är därför ingen självklarhet.

Att transplantera enbart en levande strupe från en ”donator” är sannolikt inte möjligt, ty det blir svårt att sy ihop de små kärl som i så fall skall försörja det transplanterade strupmaterialet med blod. Om man vill ersätta en förlorad luftstrupe, måste man sannolikt transplantera både lungor och strupe – luftvägar – för att i någon mån försäkra sig om framgång.

Erik Enby
Läkaren som vägrade ge upp

Krönikan i utskriftsvänligt format >>> PDF